Ojojoj vad paff jag blev när man faktiskt kunde krama snön. Eller när de där snöänglarna var vita och inte svart-grå-slaskiga.
Tacka vet jag kramfors för snön men inge mer. Eller tacka vet jag kramfors för Ulla Tut och hennes pojkar, billan, och hemköpe.
men sen inge mer.
Vet ni att det enda som har öppet på söndagar är ett gatukök..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar